Vad och varför
IBBY – International Board on Books for Young People är en världsomspännande, ideell förening som stödjer spridning av god barn- och ungdomslitteratur och arbetar för att barn över hela världen ska få tillgång till böcker, berättelser och bilder.
IBBY i Italien startade 2012 ett projekt som hette "Silent Books: From the world to Lampedusa and back." Det hade sin upprinnelse i situationen på den italienska ön Lampedusa, dit många flyktingar då hade kommit efter farliga resor över Medelhavet. På Lampedusa valdes textlösa böcker och berättelser som bibliotekarier och volontärer från hela världen läste för barn och vuxna. Man såg att de textlösa böckerna, som oftast är extra rika i sitt bildspråk, kunde nå människor från alla kulturer, oavsett vilket språk personerna talade. Böckerna gav också en snabb väg in i det nya språket och väckte lusten till läsning.
IBBY i Sverige startade hösten 2015 en svensk variant av Silent books-projektet. Det IBBY Sverige ville göra var att utveckla metoder för arbete med textlösa böcker i samverkan mellan folkbibliotek och asylboenden.
Ett urval av textlösa bilderböcker som kan fungera i Sverige togs fram, från början 14 stycken, och böckerna och en handledning skickades ut till ett antal kommuner i Sverige, som fick prova att arbeta med materialet.
Sandvikens kommun kom in i Silent books-projektet strax innan sommaren 2016, lite senare än de andra kommunerna.
Bakgrund och förberedelser
Kulturcentrum Sandviken, där Litteraturhuset Trampolin ingår, har samarbetat med flyktingförläggningarna i kommunen sedan början av 2016 i projektet ”Tillsammans”. Där har bl.a. ingått kreativa workshopar på boendena och bussning av familjer från boendena in till kulturaktiviteter på Kulturcentrum. De erfarenheterna tog vi med oss in i Silent books-projektet.
Då lådan med böcker placerades på Litteraturhuset Trampolin, bestämde vi oss för att prova ett ”Trampolin-inspirerat” sätt att arbeta med böckerna. Vi valde ut en av böckerna, "The tree house", och arbetade ut en workshop utifrån boken.
Så här blev det
Workshopen genomfördes tre gånger ute på asylboendena i Sandvikens kommun samt vid två tillfällen på Litteraturhuset Trampolin, med särskilt inbjudna nyanlända barn från närliggande förskola. En av Trampolins verksamhetsutvecklare, en bibliotekarie samt en filialföreståndare har lett workshoparna. Vid något tillfälle har även volontärer från Rädda barnen funnits med.
Vid workshopens inledning har vi mött alla barn och tagit upp deras namn. Namnen skriver vi upp på en skylt eller så får alla barn namnlappar. Vi har samlat alla i ett rum, eller i ett hörn av ett rum, där vi lagt upp en sagomatta. Där finns också laminerade bilder av djuren från The Tree House. Boken har "lästs" av en av oss, medan den andra har fotat och antecknat. Vi har inte bestämt exakt innan hur vi ska ”läsa” boken, det beror lite på gruppen, hur gamla de är och hur mycket svenska de förstår. Ibland har barnen fått knacka på sidorna, eller blåsa på dem för att de ska öppnas. Sagoresan har sett olika ut varje gång. Vid något tillfälle har barnen tagit initiativ till en egen lek utifrån bilderna i boken.
The tree house är en väldigt öppen berättelse, där mycket kan sägas om varje sida. Vi uppskattar att barn i åldrarna 4-12 år passar för den här workshopen.
”Läsningen” av boken har fungerat bra trots att barnen har många olika språk. Barnen har varit förväntansfulla och uppspelta och framför allt fantasifulla och skapat egna berättelser. Vi har sett att barnens språkutveckling stärks, då ord uttalas och upprepas.
Efter läsningen har det varit dags för en skapandestund. Det är bra om barnen inte ser materialet innan läsningen, då kan de bli lite okoncentrerade. Vi har dukat upp med många olika typer av material, färgade papper, silkespapper, tidningar, pennor, omslagspapper, saxar, limstift osv. Vi har visat barnen olika förslag på hur de kan skapa ett slags omgivning för den laminerade bild som de fått med sig från lässtunden, men också varit lyhörda för barnens egna idéer. Det har inte varit några problem att få igång barnens skapande. Skapandestunden blir också en språkutvecklande stund, där vi sitter med och pratar och upprepar ord tillsammans.
När barnen skapat klart har vi satt upp alla deras verk och de har fått berätta vad de gjort och fotas tillsammans med sitt verk. Om de inte kommer ihåg eller inte kan/vill berätta har vi hjälpts åt, och pratat om vad de sa när de skapade. Fotona på barnens verk har vi samlat ihop till en laminerad bok, som vi skickat till boendet/förskolan efteråt. På så sätt kan barnen fortsätta läsningen av sin egen ”silent book”.
Det här lärde vi oss och vad händer framöver
Vi upplevde ibland att övningen kanske var för fri, kanske skulle den behöva vara ännu mer ”mallad” för att fungera ultimat.
Något som vi också har diskuterat är kontinuiteten. Eftersom vi har tre boenden i kommunen (samt ett antal boenden för ensamkommande), har det blivit långt mellan besöken på boendena. Det skulle vara fint att kunna komma ut samma personer varje vecka, så att de lär känna oss och vi lär känna dem.
En sak som är viktig att tänka på vid planeringen av workshopar ute på asylboenden är att det påverkar en mycket att möta barn som är på flykt och som kanske inte får stanna i Sverige. Vi tycker att det är bra att vara minst två personer från arbetsplatsen som åker ut och att det finns tid för samtal efteråt. Bra information finns i Unicefs skrift "Möta barn på flykt".
IBBY har nu redovisat Silent books-projektet, men såväl i Sandviken som i de övriga kommunerna kommer vi att fortsätta arbeta med de textlösa böckerna på olika sätt.
Bilder
